En författarinna har tagit på sig uppgiften att skildra 1900-talet i en roman. Vad kan man ge för bild av detta decennium? Är ordet "buljong", i betydelsen koncentrat, en bra beskrivning? Nej. "Jag" då? Nej. Under ett tandläkarbesök får hon en idé. Hennes huvudfigur är en fotograf, besatt av att ta bilder. Han tar allt och alla, inget är för perifert för hans intresse. Han försöker sälja bilderna till tidningarnas kulturredaktioner, men utan framgång. Av en vän på en restaurang får han rådet att frysa in fotona. Men eftersom man inte vet hur länge det finns elektricitet som kan hålla frysarna igång, bestämmer sig fotografen för att ge sig av till polartrakterna med alla sina bilder i en resväska.

År 3065 hittar en forskarexpedition på rutinuppdrag kroppen av fotografen och hans bilder. De försöker tolka 1900-talet utifrån detta absurda collage. Man kommer fram till att 1900-talet var ett århundrade fullt av rituella ceremonier och skräck. Ångest är det gemensamma uttrycket i alla bilderna.

I en parallell historia (tidigare visad separat under titeln Småkakor) skildras en konstnärs personliga historia, hans uppväxt i en familj där fadern var en misslyckad småföretagare som slog sig på måleri och modern avskydde allt vad konst hette, hans konstskolestudier och alla frustrationer som ledde till besök hos terapeuter och hur han slutligen hittar sin stil genom att plocka ner, "dekonstruera" sitt barndomsrum. Han funderar mycket på ångest och att människan är anpassad till ett skogsliv och inte till ett storstadsliv.