Hösten 1988 var en spartansk tid på Meyerateljéernas nya kontor på Ingemarsgatan 6. Överallt trängdes kostymer och rekvisita från tidigare filmer, men det fanns inte pengar till någon ny produktion.

Goda råd var dock inte dyra. Det gällde bara att rannsaka sinnena, och som så ofta stod lösningen att finna inom lokalernas väggar. Alexandersson och De Geer hade, som utbildade grafiska formgivare, stor respekt för Acke Kumlien, den svenska grafiska formgivningens store man vid seklets mitt. Om man i Ackes bok "Bokstav och ande" från 1948 i ordet "bokkonst" bytte bokstaven o mot bokstaven a, ja då fick man i stället ordet "bakkonst". Och texten kom att handla om formerna på bakverk. Och om att kompromissa eller inte i estetiska frågor - och dessa frågor framstår som mätare på mänsklig storhet eller litenhet.

Filmen blev en av de billigaste filmer som någonsin gjorts. En man sitter i halvfigur med ett manuskript, ett glas vatten och en penna - och läser texten.. Inga klipp (det skulle kräva negativklippning), ingen ljudmixning. Bara en tagning framkallades. Gammal film fanns i frysboxen i köket. Det optiska ljudet gjordes inom ramen för vårt samhälles grå ekonomi. Och kopian hade några små prickar, så laboratoriet krediterade fakturan.