Calle von Schewen, en livs levande person ur verkligheten, väntar in kvällen i sällskap med några vänner. Det ska komma flygvärdinnor på besök, och förrådet av starka drycker är stort.

Men... fullt så enkelt är det inte. Skådespelarna i Meyerateljéernas filmer kom under 80-talet till stor del från fria teatergrupper i Stockholm, som Galeasen och Pistolteatern. När den senare upplevde en kris, i samband med en föreställning av Hamlet som inte blev den väntade succén, befann sig plötsligt både Hamlet, Kungen och Ofelia sittande vid kaffebordet på Meyerateljéernas dåvarande kontor på Västmannagatan. Den kortfilm som planerats, och vars handling skulle spinnas kring Calle, började plötsligt få en annan riktning. Repliker saknades ju inte, i huvudena på de närvarande.

Det blev en bisarr fest hemma hos Calle, i den lägenhet som föreställde hans men som naturligtvis var arrangerad i det gamla gjuteriet. Hamlets och Ofelias monologer, i Erik Appelgrens utomordentliga prosaöversättning, blandas med Calles teorier om kvinnor och hans berättelser om pappa.