Två män rullar på en tunna genom ett ödsligt och ogästvänligt landskap. Med sig har de en kommunikationsutrustning som de använder för att försöka få kontakt med en annan civilisation, ett annat liv. Men mottagningen är dålig och de söker sig till högre höjder för att få bättre kontakt. De färdas genom en dyster och karg värld och hoppet om en drägligare tillvaro har aldrig varit längre bort.

Getingen utspelar sig i en okänd tid och på en okänd plats och är en historia om en absurd värld. Ambitionen att hela tiden kämpa vidare mot nya mål är både en välsignelse och en förbannelse. För vem kämpar vi för egentligen och vad tror vi att vi kommer att uppnå när målet är nått?

Med sin minimala dialog och storslagna bilder är Getingen lika mycket en upplevelse och känsla som en berättelse. Man bör därför inte leta så mycket efter svar utan istället låta sig inspireras till egna associationer och funderingar kring vad filmen försöker berätta om människans livsvillkor och emotionella tillstånd i dagens samhälle. Ett samhälle som till hög grad definieras i jakten på att förverkliga sig själv och rädslan att inte kunna göra det. Att inte räcka till, för oss själva och för andra. Vi söker efter mening och när vi inte finner den vänder vi oss till hoppet om att svaret finns i morgondagen.