Ur ett brev från Thomas "Kaos" Olsson till Anna Walldoff daterat Malmö 30 oktober 1997:

"Visst är jag en smula smickrad av att du vill göra en film om mig. Fast det som jag verkligen tycker om är att jag dök upp i ditt huvud från ingenstans, och att du följde upp din tanke. Möjligen blir det aldrig någon film. För mig är det inte så viktigt. Du har redan inspirerat mig. Jag tror inte på någon gud. Jag har inte heller någon blind tro på ödet. Men jag är förälskad i henne som jag kallar slumpen. Jag är alltid redo att ta henne i min famn var helst jag möter henne, och följa henne en bit längs nyckfullhetens väg."

Det blev en film men varken KAOS eller Anna Walldoff får se filmen tillsammans med oss andra i publiken.

KAOS dog i maj i Laos och Anna i Stockholm den 15 oktober 2003. Både rycktes ifrån oss väldigt hastigt, i trafikolyckor. Vi har valt att färdigställa den film som var nästan färdig när Anna gick bort.

Där ingen gatubelysning nådde, där återfinner vi KAOS och hans liv. Ett liv utan hem, familj och ordnade arbetstider. KAOS hade många hem och han levde på att spela poker. Samtidigt var han bländande intelligent och människor vid bardisken bjöd gärna på en öl för att få finnas i hans sällskap.