Till det gamla Filminstitutet, en helt liten institution som låg på Kungsgatan och leddes med fast hand av Harry Schein, inkom 1968 ett förslag till en agentfilm signerat Alexandersson/De Geer. Filmen skulle heta Cry, baby, cry. "Om alla idioter får göra film, varför inte då ni två?" var Scheins kommentar, varpå han delade ut 40.000 kronor till en provfilm som skulle göras i samarbete med den dåvarande filmskolan, som låg i Europa-films lokaler i Sundbyberg. Skolan sköt till fotograf, maskör och ljud-tekniker.

Jan Lööf bidrog till sin roll genom att tillverka en flanellograf som visade Gud, Den helige ande och Jesu sargade kropp. Lööfs sätt att hantera denna uppfinning torde vara filmes största behållning. Handlingen var följande: två vänsteraktivister sitter i ett kök och diskuterar Natos hemliga planer. En man och en kvinna som utger sig för att vara Jehovas vittnen tränger sig på, och överfaller de två. "Missionärerna" är en övningsfilm utan inledning och avslutning. Den består huvudsakligen av ett slagsmål, där stor möda är nedlagd på att sarga Jan Lööfs öra med en gaffel.

I den turbulens som uppstod när vänstern och Harry Schein rök samman skrev De Geer på ett upprop mot Schein. Denne avbröt då allt samarbete med Alexandersson/De Geer, och den planerade agent-filmen blev aldrig inspelad.