"Jag minns min pappa. Han älskade småkakor - dom var den högsta formen av lycka för honom. Allra mest älskade han drömmar. Han kunde ta en dröm i munnen och säga: jag har en dröm. Finska pinnar tyckte han också om, fast på ett annat sätt." Så börjar den här filmen om målandets, skapandets och livets problem.

En konstnär visar sin unge son att bakom den verklighet som syns finns en annan verklighet - som bara går att få fram med måleriets hjälp. Pappan dör. Pojken växer upp med en mamma som hatar måleri - därför att hon hatar fattigdom. Han ger sig av från hemmet, gör ett mindre lyckat gästspel på en konstskola och försöker sedan att uttrycka sig som konstnär på olika sätt - i stora format och med mycket färg. Men barndomen, bortglömd under de stormiga ungdomsåren, hinner alltid ifatt den medelålders människan.

Filmens konstnär gör förtvivlade försök att arbeta med pappans gamla målningar som rättesnöre. Det går inte bra, och psykiatrisk hjälp tycks mera stjälpa än hjälpa. Till slut blir hans pessimism så stor att han blir minimalist.

Småkakor är en vandring mellan konstriktningar - från hötorgskonst till modernism. Tonen är både komisk och vemodig. Filmen driver tesen att de impulser som driver en konstnär inte kan tas varifrån som helst - de måste, om konsten ska bli övertygande, tas från verkliga upplevelser.