I början av 70-talet bombarderade Alexandersson och De Geer televisionen med förslag till deckare, agenthistorier, musikaler och barnserier. Ett enda av dessa förslag blev antaget, barnserien Tårtan. Den blev legendarisk, och tvingade svenskarna att välja sida. Många vuxna blev illa berörda; andra gjorde vad som helst för att inte missa ett avsnitt (det var långt före videons tid).

De tre sjömännen (och bröderna) Janos, Frasse och Hilding går iland, och får av en ödets nyck äganderätten till ett bageri. Deras försök att driva detta problematiska småföretag slår inte alltid väl ut. De tröstar sig då med jamsessions på saxofon, klarinett och dragspel. När det skall bakas blir det mest fummel och kladd. De tre bröderna är mycket olika; den förste är en dominant besserwisser, den andre är långsam och godhjärtad, den tredje söker ivrigt efter livets mening. Tillsammans skapar de äventyr som ibland är parodiska miniatyrer av världsdramatiken, från Faust till operett, ibland komiskt kongeniala skildringar av svårigheten att leva.

Försäljningen i butiken, oftast skött av storebror Janos, präglas av missförstånd och svikna förhoppningar från båda sidorna av disken. Kärleken till små och stora djur passar också dåligt i en bagerimiljö.Till slut ingriper hälsovårdsnämnden. "Jag har mina befogenheter", som inspektör Blom säger. En replik som sedan har återanvänts i många av de senare filmproduktionerna.