The Cross & the Mill Myrlandet Poeten i elefanthuset Höstmannen Your Mind is Bigger than all the Supermarkets in the World Slåss i tranornas land/en film om Chongming Island Sagan om penseln/La favola
del Penello Trädälskaren Processen Historia Jag tänker på mig själv - och vänstern Kalven och friheten Getingen Med kameran som tröst Del 2 Zonen
|
![]() |
|||
| Tills elden släcks | |||
| Sverige, 1988 (insp. 1960), 14 min, 16 mm, svartvit, 1:1.37 | |||
| Regi: Håkan Alexandersson, Carl Johan De Geer | |||
| Filmen bygger på broschyren "Om kriget kommer", som hade delats ut i alla brevlådor i Sverige under 50-talet. I broschyren bagatelliseras följderna av en atombomb på ett sätt som upprörde känsliga ungdomar. I brist på bra skydd råddes medborgarna t. ex. att lägga sig på marken och hålla upp sina portföljer framför sig. |
| I rollerna | Håkan Alexandersson, Claudia Berger | ||
| Regi/manus/foto/ klippning/produktion |
Håkan Alexandersson, Carl Johan De Geer | ||
| Musik | Urban Yman | ||
1959 blev Håkan Alexandersson och Carl Johan De Geer, två unga tecknare med fotointresse, klasskamrater på Konstfackskolan i Stockholm. De skaffade en 16 mm Bolexkamera och gjorde omkring 1960 två kortfilmer i svartvitt: Diger (med musik och sång av Jan Lööf, sedermera Janos i Tårtan; filmen har försvunnit) och Tills elden släcks med musik av Utban Yman (sedermera musiker i Gunder Hägg/Blå Tåget). En kopia av den senare filmen återfanns på ett vindskontor i slutet av 80-talet. Filmen bygger på broschyren "Om kriget kommer", som hade delats ut i alla brevlådor i Sverige under 50-talet. I broschyren bagatelliseras följderna av en atombomb på ett sätt som upprörde känsliga ungdomar. I brist på bra skydd råddes medborgarna t. ex. att lägga sig på marken och hålla upp sina portföljer framför sig. En jättelik byggrop (där det moderna Stockholm nu ligger, kring Malmskillnadsgatan ovanför NK) fick föreställa ett krigshärjat stadslandskap. Ur en gammal radio läses delar av broschyren. Bibelsidor blåser omkring. Radion förkunna bl. a.: "Om kläderna börjar brinna, rulla dig tills elden släcks". Vidare ses en mycket ung Håkan Alexandersson exercera i en grusgrop. Filmens tempo motsvarar knappast 90-talets förväntningar, men den är ett exempel på den existensiella ångest (i skuggan av bomben) som många unga människor ville uttrycka vid 50-talets slut. | |||