Privatdetektiven Kant var kontroversiell. Många tittare upprördes och flera gjorde anmälningar till radionämnden. Trots att Alexandersson och De Geer friades från alla anklagelser (för ogudaktighet, spritpropaganda etc.) så var de svartlistade för en lång tid vad gällde TV-produktioner. Så blev, i stället för en TV-serie om medeltiden, en märklig film inspelad, med Kants miljöer listigt transformerade. Tvätten, en filmsaga där komik och allvar blandas.

Doktor Bloms arbete är att ta barn från försumliga mödrar och placera dem i godkända hem. Han för brutalt bort lilla Lisa, som sköter ett tvätteri tillsammans med sin mamma, Mona. Tvätteriet är ett tekniskt mirakel av ånga, värmemätare och framvällande skum som gör Mona mycket trött. Doktor Blom har valt den paranta sångerskan fröken Blüchner som en lämpligare mor åt Lisa. In i detta drama snärjs de sorglösa luffarna Bill och Sture en dag då de konserterar på bakgården med dragspel och tvättbräde. Lisa längtar hem till tvätteriet, Blom längtar efter att bli gift med fröken Blüchner, luffarna längtar efter de fria vidderna och Mona längtar efter sin dotter. Mycket tårar och tvättlödder flyter innan dessa drömmar förverkligas.

Luffaren Bill och doktor Blom spelas av samma person. Detta och åtskilligt annat, t. ex. att fröken Blüchner spelas av en reslig man, bidrar till filmens ton av stillsam galenskap.